Daniel Johansson – kandidatur till presidieledamot

De här raderna skrivs efter många och långa tankar. För eller emot. Ja eller nej. Till slut blev det ett ja till att kandidera till presidieledamot i Socialdemokratiska studentförbundet – och därigenom delta i ledningen av förbundets verksamhet. Den 7 mars fick jag min klubb, LSSK:s, förtroende genom dess nominering till valberedningen. Den här texten är ett försök att sammanfatta min kandidatur.

Det är år 2013. Globalt är miljontals på flykt från krig och miljökatastrofer. Hundratusentals och åter hundratusentals människors vilja till arbete, kreativitet och begåvning förslösas i arbetslöshet. Och här, på den del av jorden vi kallar Sverige, där den samlade rikedomen är så stor att ingen borde kunna nekas sociala och materiella förutsättning till ett gott liv – här växer sig soppköksköerna längre. Vem kan inte beröras av dessa orättfärdigheter, denna meningslöshet, denna dumhet? Det är inte värdigt oss att behandla varandra så här.

Missförstå mig inte. Jag har aldrig varit socialdemokrat för att det är synd om människan. Jag har alltid varit socialdemokrat för att jag tror på människan – men också för att det är så tydligt att hur vi beter oss mot varandra beror på vilka villkor vi lever under och vilka intressen vi tjänar. Därför är den rådande samhällsutvecklingen ingen slump, inte omöjlig att avkoda eller att förändra. Nu behövs socialdemokratin. Vårt samhällsbygge är en förnuftets väg ur kaos: full sysselsättning, jämlikhet, stor personlig frihet, nyfikenhet inför framtiden och öppenhet inför det nya och okända.

Vårt förbund har i detta en särskild uppgift. Vi ska vara steget före partiet. Vi ska länka samman akademi och arbetarrörelse. I våra diskussioner, i våra rapporter, i våra kampanjer kan vi forma socialdemokratisk politik. Som självständigt förbund har vi, och ska ta oss, den friheten.

Jag är alldeles övertygad om att ingen socialdemokrat slutat tro på ökad jämlikhet. Men lika säker är jag på att ganska många socialdemokrater inte vågar hoppas att den faktiskt är möjlig att åstadkomma. Framför allt därför måste vi nu våga brinna litet extra för vårt engagemang. Det betyder att höja rösten, också om den skulle bli obekväm.

Några av mina hjärtefrågor

Att förvalta är politiskt. När offentlig sektor är som bäst är den ett föredöme för hela samhället: demokratiskt styrd, med stora påverkansmöjligheter för de anställda, välkomnande och öppen. Då blir den en motvikt till toppstyrning, nedtryckning och likformighet. I dag ser vi tvärtom hur stora delar av offentlig sektor och verksamheter finansieras av skattepengar mer än näringslivet självt marknadiseras, mer än näringslivet självt bygger på oändliga kontrakt i stället för tillit och förtroende. Detta leder till att i stället för att ledas av politiker och professionen, leds mycket av verksamheten av administrationen. På grund av de många och krångliga internavtal som sluts eller måste slutas på grund av ökad entreprenadisering och interndebitering. Administrationens funktion, att stödja, ersätts av att stävja, att hindra nya initiativ och en god vård eller utbildning. S-studenter skulle kunna bli en stark röst för en progressiv offentlig sektor. Här finns också goda möjligheter att bygga fler broar till akademin.

Mångfald i jämlikhet. Borgerligheten har i Sverige länge hållit sig för god för att lyfta fram migrationspolitiska frågor när stödet för dess ekonomiska politik minskar. Så är inte riktigt längre fallet. Det senaste året har vi sett allt hårdare tongångar. Jag menar att det är viktigt att stanna upp och reflektera över det här. Högern vill ha den här diskussionen nu. Självklart ska socialdemokratin, och S-studenter, aldrig vika en tum för rasistiska propåer. Vi ska alltid säga ifrån. Människovärdet är okränkbart. Men just därför måste vi lära av våra europeiska systerpartiers fram- och motgångar i kampen mot ökad främlingsfientlighet. Mycket tyder på att socialdemokratin, och människovärdet, vinner på att samhällsdebatten inte handlar om ”vi” och ”dom” utifrån varifrån vi kommer eller vilken hudfärg vi har. Det behövs ett nytt, inkluderande fokus!

Uppror mot linjeproduktion och segregation. I dag anpassas inte produktions- och transportsystem efter självklara krav på återvinning och resurssnålhet. Våra städer segregeras, inte bara efter inkomst och hudfärg, utan också i vad för verksamheter som bedrivs var. Vi ska på bo en plats, handla på en annan, jobba på en tredje. Och så ska vi transportera oss långa sträcker – företrädesvis med bil – mellan dessa sfärer, i en allt mer marknadiserad miljö där de gemensamma ytorna försvinner eller dränks i reklam. Detta påverkar naturligtvis vårt sätt att leva och tänka. Vi görs beroende av faktorer utanför vår kontroll. Låt oss därför göra uppror mot denna segregerande stads- och produktionsplanering. Det finns så mycket bättre alternativ.

Vad jag vill

  • S-studenters politiska genomslag behöver förstärkas. Vi har alltför länge fokuserat på att påverka partiet genom att tala om för det hur det ska tycka. Men det socialdemokratin av i dag behöver är inte någon som rättar utan någon att ta rygg på. Låt oss därför i fria tankar och förslag vidga fältet för det politiskt möjliga. Politiska framgångar är aldrig givna utan alltid tagna. Vi behöver en genomtänkt strategi för att nå ut.
  • Stärka den idépolitiska debatten i förbundet. Vi talar ofta om vikten av bildning, inte bara utbildning. Bildning fås inte i föreläsningar, utan i samtal. Låt oss därför använda våra konferenser mer effektivt genom att öka tiden på dem för reflektion och diskussion tillsammans med inbjudna gäster.
  • Få igång produktionen. Det var länge sedan S-studenter som förbund självständig släppte en tyngre rapport eller bok. Under kommande verksamhetsår vill jag arbeta för en fungerande produktion. Vi har goda resurser för detta: ett forskarnätverk, studenter som skrivit bra examensarbeten, erfarenhet av redigering och utgivning.
  • Förbundet och klubbarna behöver förberedas inför valen 2014, både organisatoriskt och politiskt. Med tanke på att valrörelsen börjar redan nästa vår behöver detta arbete komma igång tidigare än vanligt. Förbundets uppgift är att kartlägga klubbarnas behov av stöd inför valet. Inte minst kan det gälla arbetet för rätten att närvara i universitetens lokaler. Med tanke på att idéarbete och valarbete måste bedrivas parallellt behöver båda sättas igång snarast för att vi ska orka under kommande hektiska vår.
  • Förbundet ska växa. Våra medlemmar och klubbar är allt. Vi har under 2012 bedrivit en framgångsrik värvningskampanj. Det var mitt i mandatperioden. Låt oss utmana oss själva: Efter valet 2014 ska vi vara dubbelt så många som i dag.
  • Aktivera förbundsstyrelsen – och medlemmarna. I dag är förbundsstyrelsen i för hög utsträckning ett remissorgan. Det åligger nästa presidium att tillsammans med den nya styrelsen utveckla principen att verksamheten ska projektbaseras så att förbundets medlemmars och styrelseledamöternas erfarenheter och förmågor bättre tas tillvara.

Jag ser således tre politiska och organisatoriska huvuduppgifter för S-studenter det kommande året: Växa. Producera. Bilda. Men vilken är den tredje presidialens roll i det? Det finns inget givet ansvarsområde. Den viktigaste uppgiften är att bistå förbundsordföranden och förbundssekreteraren i ledningen av förbundet, både i politiska och organisatoriska frågor.

Vem jag är

Till professionen är jag nyutexaminerad läkare och jag har också en licentiat i biomedicin. Jag planerar nu att fortsätta med min forskning med sikte mot en doktorsavhandling. Politiskt har jag sedan 2010 varit ledamot i förbundsstyrelsen. I förbundsstyrelsen har jag huvudsakligen sysslat med idépolitik. Exempelvis har jag deltagit i framtagandet av förbundets remissvar angående partiprogrammet som glädjande nog fått gott mottagande. Tillsammans med bland andra Kajsa Borgnäs satt jag i redaktionen för boken 10-talsprogrammet som gavs ut 2009 i S-studenters namn. Mellan 2008 och 2010 satt jag i Libertas redaktion. Under den tiden påbörjades en utveckling av tidskriften, med nytt format, med mer kultur och mer aktivt bloggande. Mycket av det har sedan ytterligare förbättras av redaktionerna som följt.

Mitt partipolitiska engagemang började i 18-årsåldern, då jag blev en av landets yngsta nämndemän och gick med i SSU. Därefter gick jag med i studentförbundet och har hela tiden varit dess bästa klubb, LSSK, trogen. Sedan dess har jag i omgångar varit kommunpolitiskt aktiv och bland annat varit ledamot i Lunds fullmäktige och ersättare i kommunstyrelsen där.

För den som vill se något av mig bifogas följande länk från ett seminarium på ABF i Stockholm, där Sandro Scocco på Global Utmaning, Karin Petterson på Aftonbladet, och jag för S-studenter kommenterade partistyrelsens förslag till nytt partiprogram. Jag börjar prata ca 48 minuter in i programmet. Först kommer en mycket intressant presentation av programmet av dess huvudförfattare Lars Enquist och Marika Lindgren Åsbrink.

Seminarium om förslaget till nytt partiprogram arrangerat av ABF

S-studenter är för viktigt för att inte höras och synas mer och för att inte bäras upp av fler medlemmar. Jag brinner för detta. Jag vill göra allt jag kan för att det ska ske.

Jag kan nås på daniel.r.johansson@hotmail.com

/Daniel Johansson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s